Tyskland - minnen i en reporters liv

Mitt första VM var 1958. Jag "såg" det på radio.
Sverige arrangerade: Jag minns spänningen vid apparaterna.
Finaldagen var jag utsänd volontär till Stavnäs IP i Klässbol, 3 mil åt Säffle till från Arvika;
Friidrottsgala med den än idag vitale Karl-Uno Richardsson, som speaker och allt-i-allo.Men höjdhopp i all ära,Finalen i det fullpackade Råsundastadion hade just startat; Sverige mot Brasilien.
En bildörr öppnades och ut strömmade Lennart Hylands oefterhärmliga refererande;
"Liedholm får bollen, vänder runt, dribblar bort en rusande brasse---ser sig om, satsar på skott minst 20 meter---den går i måååål. Den gåååår i mååååål---Sverige leder med 1-0. Vilket mål av Nils Liedholm"
Ungefär så. Sedan var det godnatt för de svenske; Sambafotbollen föddes och "Den svarta pärlan",blott 17-åriga Pelé, nickade. sköt,klackade, dribblade och lekte sig in i våra hjärtan.
5-2 vann Brsilien med. Sven Axbbom, vänsterbacken, letar väl fortfarande efter
Garrincha, högeryttern med det snedställda vänsterbenet. Vava, center, Didi, inner-
strategen, defensivt klokspelande Zagallo breddade vänster ut.
Tyskland var i uppror efter semifinalförlusten,1-3, mot Sverige. Kurre Hamrin gjorde där sitt livs dribblingsräd, avslutad med ett lyft in i nätmaskorna från 0 vinkel.
Erich Juskowiak var vänsterbacken som brutalt sparkade ned Hamrin och utvisdes. Tysken tappade besinningen, ville snackaut med den modige engelska domaren.Detta framkallade ett "kallt fotbollskrig" mellan Sverige och Västtyskland, som inte läkte
förrän efter mötet i Gelsenkirchen 1974, då Tyskland dominerade stort i sitt hemma-VM.

Kommer ni kanske ihåg Ralf Edströms drömmål i just Gelsenkirchan?
Värmlänningen klippte till på volley från 25 meter. För ett ögonblick tystnade
de 65000 på läktarna. Och det svenska laget bestods med en stående ovation.

Nu är det semifinal i EM 2008. Och historien upprepar sig: Tyskland kämpar sig fram
till semifinal;Möter Turkiet. Man skulle utan överdrift sägs att stora Turkiet
möter lilla Turkiet, ty inga immigranter som gästarbetar i Tyskland är fler än turkarna.

Fotbollen är nu som en gigantisk mammon-marknad: Medias pådrag innehåller allt som är säljbart. Poker också förstås; bookmakers har bråda dagar.
Jag ger mina läsare ett tips:
Tyskland går till final;
3-1 blir det mot Turkiet, som kommer till semifinalen utan 4 avstängda varnade
spelare. Dramatiken mot Kroatien är redan ingraverad som något himmelskt;
De kan vara nöjda.

Tyskland har ett helt annat fotbollstänkande än Turkiet.Bara guld räknas; Organisation är nyckeln:
Ballack och Klose är giganter som drar med sig de andra.Lägg märke till Tysklands försvar från kick off;---

Som boxplay i ishockey: Stäng in bollhållaren. Att inte låta turkarna få någon
enda lugn sekund med bollen; Stressa-stör-stressa!
Och så kommer i spelvändningarna blottorna i Turkiets försvar; Pang--1-0.2-0, 3-0..3-1.

I finalen är det dags för Spanien-Tyskland. Den får ni ingen hjälp med.

Ur minnet dyker det nu upp en VM-kvartsfinal som är den hetaste jag upplevde som Dagens Nyheters utsände;Året var 1970. Plats: ökenstaden Leon i Mexiko: England - Tyskland. 40 grader i skuggan (som ej fanns). Fotografen Sven-Erik Sjöberg och jag var på plats två dagar före match.
Men en 2 timmar morgonkö till Mexico Citys flygplats gjorde att vi missade dagens enda Leon-förbindelse. Jag tittade bort mot taxi, nickade åt Sven-Erik, som
muttrade "Trettiofem mil genom öknar och..." Jag hade i nästa stund gjort upp med en taxi som såg hyggligt rustad ut, en gammal Fiat utan air condition. José Augustos hette den lille mannen i kraftig mustasch och en rondör, dock lyckligtvis inte snacsalig. Vi bunkrade en back Coca Cola och sov, trots hettan och dammet, minst hälften av de 5 timmar vi skumpade fram mot Leon;
När vi utan något att dricka letade ett matställe dök en hotell/restaurangskylt upp i en grön oas, några mil före Leon.
Vi käkade spaghetti med tomatsås och drack oss äntligen otörstiga. Och, håll i er nu, vilka tror ni råkade finnas på samma plats; Tysklands VM-trupp, så klart. Jag fick ensam närintervjua både Gerd Muller,"Der bomber", center, Uwe Seeler,
forwardslegenden från Hamburg---Och där mötte vi även Franz Beckenbauer, Sepp Maier, måvakten,Förbundskaptenen Helmut Schön kände jag sedan tidigare. Han lät oss hållas, trots att pressförbud rådde,Sjöbergs kameror smattrade hela tiden, vilken fotograf!
I Leon mötte vi snopna kollegor, som undrade vart vi hade tagit vägen. "Exklusivt i tyskarnas hemliga inkvartering", plirade Sven Erik Sjöberg, vars bilder telefotades ut över världen.
I semifinalens brännheta drama avgjorde Seeler med en otrolig nickskarv. Det lilla
kraftpaketet når högst...Sjöbergs bild där man ser Seelers öga följa bollen in i mål..Seeler ser ut att ha stannat högt däruppe.England utslaget: Revansch för Seeler & Co för finalförlusten mot engelsmännen i deras egen lejonkula, Wembley 1966. Där debuterade jag för övrigt som DN-man i världsfotbollen.

Thorwald
Ja, där har ni Tyskland i medaljstriden.DN:s Rit-Ola tecknade Hamrins solomål som däckade västtyskarna 1958.