EM i fotboll 2008 är över.
Kortege genom Madrids gator, hela Spanien dansar Flamencons seger
mot taktikgeniernas vallgrafstänkare. Vi som älskar rytmerna, den äkta
spelglädjen har rätt att dra en djup suck av lättnad:
Jag jämställer det som utspelade sig i Wien för två dygn sedan med Pelés och Brasiliens genombrott i VM 1958:
Alla drogs med; Garrincha fintade - inte bara den patenderade (luta vänster -blixtsnabbt ryck till höger och inspel
vid kortlinjen. Centern Vava nätade två gånger exakt efter samma uppvisning av Garrincha. till alla delar en parallell till vår egen Lennart "Nacka" Skoglund, vars respektlösa dribblingar på vänsterkanten var helgonförklarad vid VM 1950 i Braslien.
Sverige blev sensationella bronsmedaljörer.
Men åter till reflexionerna efter Spaniens 1-0-triumf. Jag ser Torres målgörareinstinkt gör vad alla utom tyskarna längtade efter; 1-0. Torres sliter sig från häftplåstret Philip Lahm och mål-Lehman kunde inte täcka Torres högerfot.
Det kallar jag drama. Att vara eller inte vara - det är frågan!
Den till synes veke Fernando Torres hyllades från den stunden så att han nästan såg generad ut i Madridjublet.
"Utan er hade ci aldrig karat det här!", sade han från podiet och man räknade med
att en halv miljon var ute och luftade guldglädje.
Nu går livet vidare.Mitt i yran över teknik och lekfullhet och charmfotboll ska vi inte glömma att Torres, Senna, Fabregas, Fillol, Ramos...alla tränar de smidighet och styrka efter mycket genomarbetade program.
Som i Flamenc-dansen: Hör hur klackarna smattrar mot golvet. Vilken konstart!
Och Brasiliens samba får inte förglömmas Lagom till VM får vi se hur den står sig.
Thorwald
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar