Efter 0-0 mot Albanien, ja då trodde man att svenska fotbollslandslaget
skulle störta sig över Ungern, numera en B-nation i sin kära fotboll (minns Puskas, mfl).
Men icke. Förlamningen från EM i Schweiz/Österrike sitter i.
Nej förlorarnas ande sitter på bänken. Lagerbäck/Andersson;
Oklanderligt klädda. Diplomerade i allt vad tränarkurser heter.
Men de gjorde något ödesdigert; Stannade kvar - "kontraktet rinner inte ut förrän vi
kvalspelat till VM och kanske gått dit!"
Kim Bergstrand från Lyon, nu skulle han behövas i det fritt på drift varande
fotbolls-Djurgården, visade var krutet är torrt. Efter paus 2-0.
2-1 i sista övertidsminuten.
Nej, förlorarnas ande svävar över Sveriges fotboll. En brst stöter man på, tyvärr;
Kvickheten i de små rörelserna när man gör sig spelbar eller skall ta emot en
passning som motståndaren hugger på. Ungrarna efter paus agerade inte som de kvicksilverfödda portugiserna (en sorglig historia med hur ungersk fotboll tappade sina grundsatser). Det var inte svnskarna som blev kvickare efter pas utan ungrarna som helt enkelt tappade ork.
Danmsark, vässat med nya fräscha tag, och Portugal - alltid en divornas marknad som kan spela oss i händerna - ja där ses vårt motstånd.
Jag upprepar av gjorda erfarenheter; i ett land där sportjournalistena sällan tar tag
som en bulldog i benet på en maktpamp typ Lars-Åke Lagrell, ordförande i Svenska
Fotbollförbundet. Bit honom i byxmaken, sportskrivare, visa att hans snicksnackande
inte flirtar bort er.Jag har inget emot Lagrell, men han och svensk fotboll mår inte bra av att skönmåla ett synnerligen viktigt ärende i nuet och för framtiden.
Thorwald
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar