SILKESVANTAR PÅ

Mig veterligen har jag levt 24 290 dagar och nätter sedan min mor
Anna Christina Olsson släppte mig till världen i Gunnarskog, Arvika, i det västra
Värmland, den 11 april 1942.
Någon gång räknade jag i ett anfall av att metodiskt söka analysera tidens tickande;, arbete, sömn, resor o s v---men då vi på Dagens Nyheter om inte officiellt så i alla fall in de facto hade pågående redovisning av vad var och en av redaktionens medarbetare åstadkom, så hade jag mina spår där. Just då.
Eftersom jag var reporter under allla mina år - redigering hade jag annars stort intresse för och hos lärdomshusen Nya Wermlands-Tidningen, Arvika Tidning och Nya Norrland älskade jag att skapa tidningssidor; Tänk,att ha förtroendet att paketera skribenternas och fotografernas arbeten, som en förhoppningsvis gav en lätt överskådlig och aptitlig anrättning hela dagen/kvällen tills det damp ned en ny rykande färsk nyfödelse morgonen därpå---tidningsbudet höll bokstavligen aktivt i en stafettpinne med målgång varje morgon. Den stafetten slet mig ur barnasömnen kl 04.15alla vardagar i nära tre år - 13 år ung skedde debuten som NWT-bud. Cykel i ur och skur,snö, värme--Trappor upp. trappor ner. En stor nyckelknippa skramlade. Morgonbönen i Högre Allmänna Läroverkets aula startade 08.10.
Kan inte minnas att jag missade någon enda gång!
Jag blev en organisk del av barndomens Arvika.Dess puls bor i mig till döden. Till stationen, där tidningsbuntarna hämtades vid tåget från Karlstad senast kl 05.00,var det bara några hundra meter över toret. Min boendeadress var Torggatan 5, just 50 meter från Storgatan. stadens paradgata tillsammans med Kyrkogatan. Förbi den vackra rödteglade järnvägsstationen löpte Järnvägsgatan.Och nedanför tådspåfren syntes Kyrkviken. Glafsfjorden bjuder staen på Sveriges innersta hamn dit båtar från de stora haven kommer. Torggatan 5, 2 trappor in på gården, var mitt huvudkvarter de där viktiga åren 13-17 år.Mitt program
var svettigt;

----------------

Detta var ett brottstycke/exempel på kapitelindelning i dagboks - och minnesanteckningars spår.
Någon liten anteckning kan sätta igång klarminnet;
Bara att hänga på.

Nu hade jag letat länge efter kopior på mitt unga, 24 år, livs största belöning;
Då den ordinarie tunge fotbollsexperten Karl Liliequist inte kunde åka på grund av att hans fru var sjuk, så blev det strid på kniven; Jag råkade att ha ledigt och ägnade den avgörande dagens kväll till att privat s Djurgården på Stockholms gamla olympiastadion. I pressentrén vid Klocktornet knackade någon på min axel; Jag vände
mig om och en vänligt leende Liliequist drog mig nära sig:
"Grattis Thorwald--Du är VM-reporter nu. I morgon börjar Du förtberedelserna".
Han lade till:
"Jag och R:et höll på dig!"

---

Det blev en omväg till, men så här är det;
För att få sig tillsänt några kopior av 3 artiklar från VM i England 1966 - det var dit jag nominerades 24 år ung - skickade DN-arkivet en räkning på 450 kronor.Arkivchefen lät kaxigt elak:
Du skulle ha klippt ut dina artiklar när du hade dem färska och gratis. mästrade han vars namn jag vare sig kan eller vill komma ihåg.
Jag har fått beska besked och skrev till Thorbjörn Larsson, för övrigt upplärd som redigerare, och ibland reporter, på Aftonbladet sport. Jag känner inte personen så noga och vill därför inte gå in mera på ämnet än att konstatera, att kvällsblaskekillen nu är chefredaktör i Dagens Nyheter med tabloidformat. Han har av
obegriplig anledning ej svarat och tycker tydligen att högproducerande medarbetare
skall betala för att kunna t ex ha med artikelkopior i sina memoarer. Upphovsrättslagen gäller.

Kanske ögnar T.L. Sport med Thorwald eller Thorwalds come back - och ger besked angående kopior från arkivet skall jag ha. Annas drar jag detta genom tingsrätten; Silkesvantarna har varit på länge. Så kan det gå.Bilder; Larsson med fru Amelia, Sveriges veckotidnings nr 1, i de framgångsrikas utstyrsel. Den andra bilden visar anden i en olja i min värld - 100x88 cm - och jag ka lova att världarna helt skiljer sig åt.

Thorwald