Renässans för bandyn!

Ryssar och bandy är ett känsligt kapitel. Långt innan någon kom på tanken
att någonstans i det stora skiftande landet spela ishockey på en uterink -
ja med Sibiriens och kosackstäppen och från Uralbergens frysta modersmjölk
packades enorma publikmassor kring isarnas konstnärer;
Bandymatadorerna blev tllsammans med publiken och de kränkande smutsiga,oftast illa betalandes fabrikerna och ävensom i de stora problematiska städerna,ja, ända in i makten i Kreml! - var bandyn ett instrument,ljuset i mörkret; inte en
vanlig idrott där egoismen frodades; Kritiken har då och då blossat, men inte ens Lenin eller Josef Stalin rådde på bandyfenomenet: Att 40 000 får Kung Bore på knä i
Sibiriens 40-gradiga köld är ett mått för ett engagemang i folksjälens djupare mening.
Själv har jag bevistat något liknande.Faktiskt, i Sverige; en match mellan Broberg och Bollnäs; Hälsinge-derby. Heta känslor.Inte ens 30 minusgrader och snöstorm kunde lugna många smällar, ofta ej uppmärksammade av rättskiparen. 5-4 till Broberg. "Vem f-n såg vad som hände? Var domaren blind?! Där ligger någon knockad!"
En fråga som blev hängande i iskristaller tills jag hade tinat upp på Söderhamns stadshotell; DN:s lokalkorre, anställd dock på Ljusnan, stegade in. Han hade snabbt klarlagt matchfakta."I väder som kvällens är bandy oslagbart", utbrast så där utan vidare min vän. "Då kan man slåss utan risk, ser du!" Ingen blev allvarligt skadad men Brobergs megastjärna Göran Sedwall var dock som vanligt förbannad efteråt:
"Vart fan är sporten på väg. Rena överfallet och jag kan knappt stödja på högerbenet!" Bollnäs-Giffarna kom med liknande beskyllningar. Lika för lika, ansåg Ljusnan-ankaret som i alla år var DN-korre med en skvätt "After work" i sin lilla oansenliga bandyportfölj.Jag var ingift Bollnäsare, så kanske jag behandlades som extravaganza.Det var andra tider då.



Bandyn har sålunda trotsat de flesta makter.Gnällspikar göre sig icke besvär. Och därför, gott folk, var det typiskt med ryssarna självskrivna stronga sportmanship;
Matchen period 2;Vittröjorna visade inte tänkte inte ens tanken på att idka extrem försvarsbandy vid 1-0. Efter slutsignalen: 6-1-förnedring och brutalt detroniserade från guldtronen, åkte hela laget och demonstrerade med applåder och buganden hyllnigen av de nya världsmästarna. Sveriges pånyttfödda landslag, och det behagliga inomhusklimat i Västerås inför rekordpublik för inomhus-bandy.7700. Plus miljoner tv-tittare; Enl uppgift kanske 30 miljoner i Ryssland med omkringliggande bandyfrälsta stater.
För mig känns bandyns renässans mycket glädjande. I egenskap av sportpenna ägnade jag mig åt ishockey vintertid på DN-sporten, spelet som från 1950-talet bröt sig fram som en tornado; Inomhushallarna växte upp som svampar ur jorden. Bandysporten blev utav bara farten behandlad som kusinen från landet. De mytomspunna legendariska klubbar som under decennier skapat ett intresse långt utanför klubbens adressort, slogs ut. Kommunerna prioriterade det nya spelet, Ishckeyns dominerande roll sågs av dess fanbärare som en ljuv revansch från den kyliga och ibland kompromisslösa kampen man själva tvingats att föra mot diskriminering, framförallt från vissa gammelmodiga sportjournalister.
I Nya Wermlands-Tidningen, där jag startade min bana som både krönikör (se Thorwalds "VID RINKSIDE")och reporter, kände jag av hur min matchning av Färjestads då stapplande satsningar på att avancera till högsta serien lockade blandade känslor och även skadeglädje; Bofors, Grums och Forshaga samt Viking (Hagfors) var allsvenskar och stora namn som Nils "Dubbel-Nisse" Nilsson och Ulf Sterner utgjorde en enorm styrka i ishockeyfebern i Värmland;Göteborg vars Frölunda skapades av en
märklig men framgångsrik eldsjäl, Bittan Johansson, dök lägligt upp med sitt Frlundaborg efter publikrekorden på Nya Ullevi. När jag försvann till DN hade jag hos sportchefen Jan Lilja i NWT fått stöd för synen att man kan ge information om både ungdomsishockey och dito bandyns mer etablerade aktiviteter---jag var faktiskt värvad till Dagens Nyheter av Rudolf R:et Eklöw, hövdingen himself. Med ishockey och fotboll som specialiteter log varje dags utmaningar;
Lång tid har flutit.Och tänk, just i detta nu kan bandyns återkomst i tillväxtligan konmma igång. Om 20, 30 år säger bandyfolket;
Det var den där fullträffen i VM-finalen 2009, som fick allt att ljusna får vår sport!

VM-finalen 2009 gav en klockren signal;
Bygg ut inomhusmodellen! Samspela med näringslivet, liksom olitikerna tvärpolitiskt. Där finns idéer om kombieffekter som kan betyda storslagna bandyarenor i miljardklassen inom tio år. Centralt i storstäderna. Kombinera med inomhushandeln. befintliga varuhus och bostäder/kontor allt enligt nya modeller som kan se synnergin med fritid/sunda aktiviteter/showtime etc som något värdefullt. Jag får en känsla av att bandyn har ett växtrike som väntar på eldsjälarnas entré.
Framtidens bandyarena måste skapas med en internationell arkitektur som ger
genklanger. Bandyns anseras med sina unika egenheter.Där a l l a
är välkomna. Såg en dammatch i bandyns damallsvenska, hemmalag Västerstrand,Karlstad. topplag i många år i Sverige. Urusla förhållanden. Ingen inramning, ingenting. Rena självmordet.


Många, ja det stora flertalet i modern sport, inbillar sig att bandyn fortfarande är rester från gamla tider, och slarvigt skojar man om en falsk romantik, t ex portföljsyndromet; Den så kloke och artistiske Tecknar-Anders, SvD, har i decennier sportteckningar underblåst bandyns som synonymt med ha nrännvinspluntan i portföljen; "gärna några värmande supar!"kyla; följaktligen antyds av bara farten att "Den lilla röda bollen har man sällan ordentlig koll på"; Dags att avliva en direkt felsyn i vårt framtidsscenario; Bandyn s k a l l vara det den av egen kraft bär upp; Supa sig full är i n t e okey.
Ishockeyn var tidigt ute med att satsa på publikens glömda delar: Jag kommer ihåg hur Helge B. vid en middag i SL:s egen krog kläckte idén att satsa på kvinnliga åskådare. "Kvinnan är halva världen - och ishockey gillas!" Helge B. var en slug och seriös person och jag är ännu tackam för att R:et Eklöw lät mig träffa människor vid sidan av jobbet. Helge B. startade kvinnornas inmarsch på ishockeyläktarna med at hustrun/sambon fic en gåva vid insläppet; Ett större parfymeriboag tillhörde sponsorerna. Allt fler anslöt. Ishockeyn är en av sporterna med flest kvinnor oå läktarna. Tacka Helge B. för det!Gamla ledartrojkan Rudolf "R:et" Eklöw och Helge Berglund, drev på byggandet av inomhushallar så hårt eligt regeln "Ingen tid finns att förlora - vill du ha folk på vintern i Sverige får du erbjuda inomhusmiljö." Noterbart: Helge B.var ett dominerande borgarråd och SL-chef i Stockholm. Rudolf "R:et" Eklöw var i decennier landets tuffaste sportkrönikör; Han visste hur prestige fanns hos makthavare ute i landets kommuner/landsting. Sålunda växte ishockeyn med VM- och OS-famgångar som kom slag i slag; VM-trmfen i Colorado Springs 1962 följdes upp av vinst mot Sovjets "röda maskin" med 2-1 (efter mål av Dubbel-Nisse Nilsson, tillika avgörande målet, 5-3 i öppen Kanada-bur året innan,, silver , ett futtigt mål från guld.Sedan radades framgångar för svensk ishockey, vilka gett professionela villkor för elitspelrna och alla utvandrare till de nordamerikanska ligorna kompenseras av spelare som återvänder och ger svensk elitishockey både bra viktiga erfarenheter spelare och duktiga ledare/tränare.

Frågan kan förvisso vara befogad men en ny röst bör höjas, där moderna attaktiva inomhusmiljöer kan skapas på bred front, gynnandes bandysporten.Må vara delvis så - men i teknikens tidevarv är inomhusmiljöer nu något som man kan göra mycket tilldragande. Bandyns fördel är att man kan söka morgondagens miljöer förutsättingslöst. Hetast är den avgörande hallfrågan - jag tycker Globen i Stockholm är ett föredöme. Mindre ort, minde omfång och modellskalan anpassad förstås.



Befriad från att behöva grubbla på Mats Sundins uppdykande i Vancouver Canucks, 8 månaders arbete för en säsongsavgift på drygt 20 miljoner kronor, vill jag plocka fram min allra expressivaste renässanskänsla som konstnär och hylla bandyn!

Detta svenska landslag uppträdde som s å v ä l individuella underverk som hängivna lagarbetare; Fritt spelrum för sologodis hand i hand med roller involverade i kollektivets strängaste disciplin. Målvakten Andreas Bergwall, 34, var lika bra som i något av alla stora representationer i landslaget, VM,vardagsbiten i ryska storklubben Kazan.Proffs,
Andreas hade i försvarsblocket framför sig storebror Marcus, 37. Aldrig bättre! 2 mål.
Han återkommer efter spel i ryska proligan,åter till Gislaved.Bröderna började dock,
vilket jag ej kan undgå att nog kraftfullt betona, i Lesjöfors, "bandybaronerna".
Jag plockar fram dessa tvenne VM-hjältar med Värmland i sina hjärtan: Bröderna Andreas och Marcus Bergwall. Veteraner---perfekta rutinbärande lagkuggar; Där låg den stora skillnaden, påpekade flera ryssar efteråt;Det ryska laget var förvisso regerande världsmästare och skall med rätta
ha del av den bandypropaganda finalen blev för bandyn; Ryssen visade från första avslag att man inte hade kommit till Sverige för att snålspela sig kvar på tronen;
Åkskickligheten fanns där hela tiden och lagdelarna hängde samman perfekt drygt halva matchen.Den gudabenådade levande legenden Lomalov kände som en vinthund, alltid bäst när det gäller. Och när ryssarna tidigt fick 1-0, ja då började åtminstone jag att misströsta.
Kanske kände Marcus Bergwall vikten, det avgörande en kvittering före halvtisvilan skulle ha; Och MB visade mästarklassen: Han formligen tryckte upp bollen i nättaket. Ett kvickt handledsbetonat tillslag hårt trängd vid straffgränsen; En sådan stänkare talades det då och då om i min ungdoms Karlstad,ofta efter de stora folkfester som derbyn mellan Karlstads-Götas röda och Slottsbrons blåa tomtar. I Tomtedansen, som galorna affischerades, skådades inga vanliga sportutövare; Nej, varje spelare var "av lellefar Gud skapad bandyspelare"; Värmlands tomtar blev legender i folkmun; Sammalunda med bröderna Bergwalls krubba; Lesjöfors i norra Värmland.Iskonstens vassaste namn kunde ses och storpubliken deltog med liv och lust; 10000 åskådare i full snöstorm - det var vardagsmat.Ibland användes sjöisar eller tjärn, Publiken följde med då det hände sig att utsedd spelplats smält bort natten till martchdagen.På ett ögonblick invaderades en annnan naturis.
Att ett arv från de gamla legendernas myter satte ryssarna på plats känns härligt:
Nu klippte Marcus Bergwall till och 1 -1 var livsavgörande just före pausvilan. Målet leverades i ett skede då alla höll andan, signerades Anders Östling, rutinerad lagkugge;soloräd och från trängt läge pricksköt han nystanet, som smet in i den hopplöst sprattlande ryske målvaktens högra kryss.Samtidigt som Andreas Bergwall i det svenska målet var sagolik i de räddningar av närskott som han demonstrerade i ryssarnas offensiv, en forcering som mynnade ut i allt desperatare solojakter på en reducering. Men det blev pang, pang, pang; 4-1. 5-1 och osannolika 6-1 till utmanarna.

Jag är konstnär. Jag söker koppla ihop idrotten i hela dess bredd med konst och poesi.Jag skulle hoppas att mina efterföljare som sportreportrar och krönikörer fördjupar sig i själva livet och samhällets samklanger. Varför inte starta med en
endagsseminarium med mig? Dagens Nyheter borde väl orka tänka vad en sådan händelse kan ge?
Vi skall tacka dem som satt trollspön i bröderna Bergwalls och de andra VM-hjältarnas
händer och skridskor. Marcus Bergwall lyfte sitt barn på axlarna efteråt: Med svenska flaggan i viftade grabben ut sin glädje med den svenska uppvisningen. Ungdomsbandyn är enligt Svenska Bandyförbundet högprioriterad och på väg uppåt.Vi låter ishockeyn och för dagen Mats Sundin rulla sig i miljonerna från Vancouver (hittills ingen framgång där heller, kanske missar V.rentav play off?!)

PS Jag spelade själv bandy i min ungdom; I den stolta klubben Arvika Bandyförening, faktiskt. Mest berömde landslagsstjärna därifrån: Fightern och goda vännen Leif Sweder,en hjälte i mitt barndomens Arvika. Mittfältare men i flera år stopperlippa i blågult.Hård som sten. Orädd. Kassaskåpssäker, grym i brytningar på volley. Högerfattad och avog. Vänsterkanon som sköt hans Arvika FF till fotbollsframgångar. Jag spelade själv den tiden i lokalrivalen Arvika BK.DS



Thorwald