Dyvåt. Iskall. Plask, plask. Hur f. kunde jag glömma långkallingarna?
Utslaget hål 2 - par 5- placerades med hygglig distans. Bollen slog ner däruppe till
till vänster.Bör vara lätt att hitta. Men tji fick jag! Ägget (mitt smeknamn) studsade aldrig---eller? Pluggad i våtgräs hittas den aldrig.
Så:Vi tre i bollen hittade aldrig min boll. Bara vinka fram bakomvarande trio.
Sedan kuta tillbaka, upp på tee och slå igen. Samma längd, samma nedslagsplats.
Och si! Bollen hittades. Men jag hamnade, med det som på grund av plikt och omslag
nu blev fjärde slag.
Tre liknande katatstrofer inträffade - däremellan hyggliga slag och bra score - innan
jag signerade scorekortet för stackars Henry Persson, som spelade upp sig på hemvägen - dock ett par dippar - och blev med nettoscoren 76 bäst i bollen.
Jag hade 92 netto. Handicap 21.9 kröp nu upp till 22.0. Duktige Henry P från Hammarö,
hade/har handicap 33 och fick sålunda dra av 9 fler missar än jag.
Så där var det i måndagens säsongspremiär i golf för min del.
Min klubb sedan 14 år, Forshaga GK med hemmabanan på naturundret Dömle 3 kilometer
från Deje, stod som arrangör för H55 Värmlandsserien,en härlig tradition, ja tour
på riktigt för oss vanliga dönickar.
Varje måndag är det ny arrangör och därmed ny bana.Värmland i blom och golfbollens förbannelse. Klasser täcker oss "vets" från H55...upp så långt det går. A- och B-klass. Prisutdelning då säsongén upphör i september.Jag blev nästan sist denna blötkalla 18 maj.Men tro inte att jag bryter sönder klubbor, hivar golfbagen i Dömleån; Never!
Tanken är redan förväntansfylld inför nästnästa måndag.Hopplös optimist manar på; Det får bli vad det bliver. Vet ni vad? Jag kände det som en stor seger att utan motorvagn gå runt banan i blötan. Dryga milen---Fyra och en halv timme.
Min devis: Never give up! Är man född som vinnare - hur det än går?! Filosofi.
thorwald, hcp 22.0
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar