Maradonas öde Argentinas

Jag har minnen från både Mexiko och Argentina.
VM i fotboll 1970 (Mexiko) och 1978 (Argentina). Det jäser av heta känslor i
allt. Som sportreporter känner man sig naturligt begränsad om bara fotboll skall refereras och förses med pratbubblande stjärnmonster.Återstoden, tomheten, hamnar hos Glömskans hyllor med pseudohändelser.
Allt kan hycklas i bitar; bli en billig såpa.
Bli nonsens trots att fattigkriget är det viktigaste bland indianättlingarna i
Argentina och Mexiko. Kriget mot överheten, vars snörpta inre känsloliv tillåter förtryck mot den arme sate som intet äger, intet orkar beskriva, intet hopp om
rättvisa alls finns kvar. Döden tar dem till den enda sanna friheten; slutandat. No mas!

Jag kan inte se orden Argentina eller Mexiko utan att vändas i min själ; Vad blev det av alla jag träffade där långt overkligt borta?

Och nu var de på TV, Argentina mot Mexiko, i VM-fotbollens åttondelsfinal.
Storstjärnorna i Argentina, Messi från Barcelona, och Tevez i Manchester United
samt Equanine (Inter) avgjorde med mål och målpass.Tevez plötsligt urladdade
högerkanon från 25 meter spikrakt uppe i målvaktens vänstra kryss betydde 3-0.
Samme lille slitvarg nickvräkte in 1-0 efter Messis smarta pass. Den smäväxte
målkungen från FC Barcelona, var iskall i kaoset som uppstod vid försvarslinjen.

Diego Maradona är folkets man. Så hela landslaget. Samma i Mexiko, där den nya stora
stjärnan Sanches (nr 17) inte fick till de avgörande dribblingarna, passen eller skotten, utan personifierade skillnaden på de två lagen:
Maradonas manskap arbetade 100 % och megastjärnorna levererade, trots stenhård bevakning.
Diego Armando Maradona;
Grattis! Du är vidare till kvartsfinal;
där tar det slut. Tyskland rår ni inte på; Eller?

Thorwald