Alla är värda en egen sida

Diskussionerna var höga på vad som skulle presenteras i Dagens Nyheter de där revolutionskittlande medbestämmande-åren i slutet av 1960-talet och nästan fram till 1978. Då hade måttet av fritänkeri och lidelser för den nedmanglade del av mänskligheten som råkar födas i den s k tredje världen börjat bli vardag. Fotografen Sven-Erik Sjöberg, som aldrig sviktat i sin socialism och ändå alltid är fotots nr 1, var ingen djupdykare i filosofins egentligen lagbundna krav på noggranna analyser med Semantik-häftet på katedern. Praktisk filosofi vid Stockholms universitet var mycket lockande för mig då jag efter femton år som sportskribent tog ett laddat föreberedelse-för-come back med fanan laddad med den allmänna redaktionens gränslösa fält. Jag hade avverkat 40 poäng i statsvetenskapens fåra; Krimnologi tillhörde de ämnen jag kikade på, men efter att ha fått klart för mig juristernas mumlande och försök att raljera om något som icke alls var kul så mötte jag för första gången Blondinen som samlade akademiska poäng och mixade ihop en tung lunta till examina; Blondinen var söt. Som klippt ur en serietidning. Artig, gammaldags reserverad. Men med sinnet öppet för intriger - hos Dansförbundet - av alla! - fanns klickbildningar och dessutom ett konkurrerande "fritt" Danssällskap som gjorde anspråk på att vara lika god dansorganisatör som Dansförbundet, där min vän akademi- Blondinen såvitt jag förstod var giftet bland gift en masse. Så det får bli Krimnologi nu. sade hon; Där finns Leif GW Persson. Där hade vi det namn jag slogs knockout av. Efter att ha kört datakursutbudet i botten gick jag på seminarier med den lalligt ofattbart långrandige Jan Freeze, en tid datainspektionens riddare nr 1.Han hade ett budskap: "Det blir bara värre med allting". Mumlade gör även Leif GW Persson. Såvitt jag har fattat det är han ett makternas skötebarn från soppan med justitieministern Lennart Geijers sexhandlande b u n d e n vid att - genom dåvarande rikspolischefen Carl Persson - bjuden gratisskjuts för den fria roll han gärna mumlar om.Allt tack för medverkan till att DN och Peter Bratt helt i onödan bad Geijer om ursäkt. - Njae, man kan inte säga att Christer Pettersson är skyldig men karln är förbannat styv på att utan förvarning hugga en medhavd yxa i skallen på någon person som han fått agg till. Och tro inte att Perssons föreläsningar vid Stockholms universitet var mindre suddigt fnissande osammanhängande än andras. Men tentor blev det. Och Blondie i Dansförbundet klarade även detta elände. Jag orkade inte med Gunnar Olsson, nr 2 efter praktisk filosofi-professorna Ofstad, Norge. Men på DN var friheten ganska stor innan Bengt Dennis, senare riksbanskchef med ränterekorde 500 % på sin medalj, plockades in för att med järnnävar styra blåögda väktare för de fattiga folken till besinning. Jag råkade skriva en upplysande artikel om hur illa det var fatt med disciplinen i Stockholms skidspår. Där fanns minst lika många vandrare som levde rövare och så var kriget alla där i de söndertrampade spåren förlorare. Den vett-och-etikett-skidåkande Dennis såg glad ut och var lyrisk över mina enkla regler för att samsas i snön. Jag trodde det var för ett nyhetskryss om datasmuggel eller liknande: - Fan, det ska vara ordning i skidspåren även i Stocholmsregionen. Bra rutet, sade han.Inte en gång---utan fler.Respekt; Basta!
Nu till rubriken detta inlägg: Alla människor vill jag gärna berätta om på en helsida i DN! Sven Erik Sjöbergs livskamrat då vänstervågan fanns guppande och Maos lilla röda försvann från journalisternas fickor. Men Anna-Lisa Bäckman, envis finskbördig krutdurk, struntade i vad som ansågs inne eller ute. Hon var ett fenomen. Anna-Lisa som tyvärr senare mest glimtat - icke illa! - till med enkla mästerligt tecknade kåserier från sitt och Sjöbergs torp i Pigboda, Roslagen. Hon menade verkligen detta om en människa=en helsida.Egentligen bör en bra journalist kunna göra något med en helsida för text/bild och en människa i möte varhelst på jorden det tar plats. Om man tänker sig att Anna-Lisa Bäckman fick uppdraget att möta Carolina Klüft så tror jag det skulle bli årets DN-reportage. Men DN:s sportkrönikör J Esk låter som om allt bara inte är något, där han sitter i sportpanelen TV1.

Thorwald
Förresten: Kolla videon Hos Peter och Sara.