Vietnam, Palme och jag i Jacksonville

Kulturen är det osynliga, mjukvarorna i vårt intellektuella Sverige.
Och med sikte på borgarnas allians fastslås i Waarenpers krönika på Idé & kritik i DN: "Teaterhatet har haft sina bästa säsonger i Sverige".

Faktum är att 4 miljarder slungats ut- cirka samma enorma penninghög, fyra tusen miljoner --år efter år av byråkrater,injagade med stödlöften av dessa förbannade grånissar och torrdockor som Schottenius, ja även andra kulturchefer, omger sig med.
När nu Alliansen i enlighet med vad som utlovades före senaste valet, och som man
- glöm inte det, vi har inte år 2010 än - har demokatiskt mandat att genomföra;
byråkratins koloss på lerfötter:
a) kartläggs öppet;
b) kritiskt granskas på bred front; nagelfars; prövas, medarbetare likaså: Nya röster
uppmuntras i brainstorms;
c) Arbeta fram begripliga underlag som leder till tonvikt vid de Fria Konsterna.
Sjösätt en kulturpolik i tiden.
Göransson, (s)har blivit gaggig och tyvärr en kvarsten om mitt partis hals; Ibland får man för sig att han tror att han ä r kulturen i Sverige.

Jag är skribent och journalist sedan barnsben, Konsten, främst måleriet (olja),
och i mina bloggar, gör jag ett viktigt klargörande;
Jag visar Er det ja gör. Vill ni för personligt bruk och glädje ladda hem - gör det!

Fem bloggar rullar på. Om fem år är målet att de med olika intressemål tillsammans
är en bloggsajt med en stor trogen publk.
"Vårt samhälle är som en ekonomisk psykos", citerar Ingegärd Waaranperä Susanne Osten, typisk för den omhuldade kulturelit som på fullt allvar tror att skattebetalarna älskar att ösa pengar över hennes arbeten. Märk väl; Jag nedvärderar inte Osten eller andr ai samma båt. Jag lsar de fria teatrarna och filmer/teater i TV
och överallt. Men när storslanten ständigt kommer pappa staten så dör själen.
ödvinsvänsterns minne är kort China och Maos lilla röda. Jag minns hur det var.
Hela saken kom ständigt och jämnt att prägla arbetsdagen i Mariebergsskrapan.Peter Bratt och Jan Giullou blev hjälteförklarade när de i Fib/Kulturfront, där DN:s stjärnreporter Sven Öste m fl givetvis gärna ville synas. Ett hatobjekt stod över allt annat:
USA.Strategiskt.
Sven Öste hade USA,Han silade och i takt med att klä sig som en fattiglapp - annat
då han som Östermalmssnobb kom i hög hatt.lämdvita skjortor och lackskor de första DN-åren. Vietnam-engagemanget - yenkarna tog frivilligt över frasmännens infarkt, nutidens barn måtte undra över det hjärnsläpet - var förvisso oerhört inskränkt i alla dess vinklar.
Men själv hade jag ett intresse av att inte bestämma mig förrän
jag på e g e n hand fått åka omkring bland olika staters befolkning, historia osv.
Det var motbjudande att förhöras av Sven Öste varje gång jag hade anledning att jobba i USA.Måttet rågades 1985: Jag nominerades efter knivskarp konkurrens att
vikariera för Klas Bergman. En härligt spännande uppgft: Christina Jutterström, som
hade ett ärligt patos för flit och talang,och redaktonsledningen gav det bästa betyg jag någonsin fått. Mest uppskattade jag dock ett möte med Sven Öste i korridoren K+1 DN-skrapan just som jag flyttat hem från Washington;
"Du utvecklas stort, Thorwald. Bra jobbat!" Sven Öste blev reportagechef: Han är stark i mitt minne. Ibland tog jag stora risker:
Jag var faktiskt nära att bli mördad i Jacksonville Beach, Florida. på grund av Olof Palmes stronga kulttal julen 1968 sedan Nixon utan betänkligheter vräkt ned napalmbomber på oskyddade "gulingar".
Det kändes fruktansvärt att behöva uppleva grymheterna, slakt på civila, gamla, sjuka, barn och polischefen (SAigon) som skipar rättvisa då han fotograferad
skjuter hjärnan ut en Viet Cong, gerillasoldat.Det var nödvändigt att makthavare fördömde starkt, som efter andra världskriget; Judeutrotningen får heller inte glömmas. Palme tog Hanoi i samma andetag som utrotningslägren.Resultat: Sverige
bestraffas (handel, FN mm).
USA borde ha tackat sin Gud för att en ledare i ett litet land som Sverige vågade gå i protesttåget tillsamman smed Nord-Vietnams representant i Stockholm.Men krig är krig.USA lockademig särskilt;

Jag åkte 1968 på en sådan där "Åk fritt,se, lyssna, leta fakta och lär" och det föll sig så att ishockeymålvakten Leif "Honken" Holmqvist samtidigt fanns i Boston; Den färgstarke AIK-målvakten var inbjuden till höstens träningsläger och detta var en femetta för mig;Dagens Nyheters beakning av ishockey var en av anledingarna att jag valde DN bland de fyra, fem anbud jag fick 1963.Lönen kom i andra hand.
Jag blev genast väl omhändertagen av Boston Bruins manager, spelarlegenden Harry Sinden. Med mina 26 år på nacken och viss ungdomlig framgång i fotboll - även lite
ishockey, bandy och backhoppning - fick jag sovplats med spelarna med Bobby Orr och
Phil Esposito i spetsen.
Nära dryga månaden gått var det dags att ensamluffa igen.Jag lämnade Boston Bruins
på Hilton Cadillac hotel i Detroit, Atlanta i Feorgia nästa. Degerfors stpra egna toppforward Lasse Heineman, som jag ände personligen från talangläger i Värmland. Lasse hade skrivit kontrakt med den nya Soccer-ligan i Amerika; En tuff miljö.
Just som jag fokuserar på Heinemans bekymmer konstaterar jag hur en svart taxichaufför drar upp en pistol och skjuter ned en skräckslagen vit kollega, som skjutsade mig.
- Martin Luther King är död. Det var sådana som Du, som gjorde det!
Jag hörde inte detta, men jag såg att min chaffis hade "I am a native!"
under registreringsskylten,allt i syftet att i n t e bli attackerad.
Martin Luther King. "I have a dream." Jag glömmer aldrig dagarna då jag var ensam först på plats i den skjutne - skottet prickades in i Mephis, ett halvsjaskigt cityhotell - pastorns hem.
Vilken story jag hade med skottlossningen i min taxi. Att Heineman från bruket
hamnat i detta amerikanska drama, som drev det stora nya världens land till randen
av inbördeskrig. Rioets startade som flygplanen på Kennedyflygplatse i rusning.
2 dagar senare var jag på väg till Jacksonville Beach.Jag gav upp inför en ny diskriminering.
Jag upplevde mig ofta som en journalistisk luffare.Nu där i Atlanta frystes jag till is; Mina entusistiska samtal hem kopplades nort (tut-tut-tttttuuut): Pengarna nästan slut. Jag var förbannad; Här hade de högfärdiga brackorna på utlandsredaktionen blivit serverade fem,sex unika stories med egna intervju Martin Luther Kings fru----vännernas misstankar mot Ku KLux Klan---mina egna bilder.Bläh!
Sven Öste.Icke så - SÖ var knepig, men han var journalistiskt okey. Typiskt mig; Gul som en postcykel - d v s inga kulor kvar - duschade jag, såg det hela som något
gott - aldrig mer skulle de där torrdosorna få avgöra. Nya bollar!
Det var inte enda gången som man har lagt krokben för mig; Inte DN som DN utan just småpåvar som saboterar talangers jobb lite varstans. Av någon anledning blev det Jackonville Beach i norra Florida; Jag tyckte väl att lite sol och bad kunde vara läkande:
Efter tre dagar på ett 10 dollar-natten-panget började jag själv känna mig som en kackerlacka. Värst: Någon/nägra säkte forcera den nedslitna entrédörren; De tryckte ansiktena mot enskitig ruta vid en utomustrappa just vid mitt kyffes
Jag sökte upp ett motell i de bättre och dýrare regionerna. Men pruta - nej, den ensamma gamla originella Mary - änka - tyckte att var man ung utan pengar så får kackerlackorna duga som sällskap i mörkret.

Mary tittade förvånad på mig när jag nickade och redan var på väg till Kackerlackorna. "Mr. Olsson bör upplysas om att det inte är riskfritt på det där stället:där finns många Vietnam-märkta som bara slåss när de knarkar och dricker".
Jag ryckte på axlarna.
På kvällen svidade jag blåvitrandig kortärmad skjorta till ljusblå linnekostym.Röd
sidenslips.
Dags för Beachside--- dancing,Stor affisch , mitt på Jacksonville Beachs enda huvudgata. Rock´n Roll och tryckar-Blues.
Proppat.80-20 förhållande tjejer-killar. Mest flottan. Redan en halv timme efter första dansen hsde jag räknat till 4 rejäla råbarkade slagsmål.MP ingrep resolut.
Jag stannade i baren mitt i lokalen.Intalade mig att behålla lugnet.Lite dans - jag kunde visa vad vi briljerade med på Pilen, numera Konsthallen - skadar ingen. Jag var
dock ute i livsfarligt territorium; Första flickan jag nickade ett får jag lov till
pekade på en saftig tungviktare med rött stubbat hår; Han behövde bara resa sig till
hälften. Jag lade danslusten åt sidan.

Just som jag satte mig och beställde en whisky kände jag mig iakttagen. En av dem som
allra mest råbarkat hade startat 2 av slagsmålen stod ngra meter från mig;
- Vad tycker du om Olof Palme. "fucking Swede?" Tycker du som Palme om USA och Vietnam?
Jag var mållös:Hans entoniga pipade röst var hemsk. Bisarr.
-
Han kom fram. Rösten hade hörts över hela lokalen.
"Palme anser att vi amerikaner är som Hitler? Han skrek nu så att tjugo,eller kanske
trettio, kompisar sakta började bilda ring kring mig och "Gary".
- Bjud på en whisky, sade bråkstaken.Han log, fortfarande oberäkneligt, elakt, Tänderna var vita och jämna. Solbränd, lite fräknig på nästan. Blå pigga ögon.Såg ut att vara i 25-30-årsåldern. Jag beställde bara till mig och Gary.
Jag gjorde mig ett ärende till cigarettautomaten. Ingen följde efter!
Utanför ingången var det ett enormt oväsen och just som jag tänkte söka haffa en taxi
så tutade det och en stark näve slet mig ner i passagerarsätet i en Ford Mustang Cabriolet, halvdussinet år från ny. Mullrande V8, Parisblå- HAnds
Han tryckte igång "Seven steps to haven" med Stan Getz.
Högsta volym. Handsfacket var barskåp; En bourbon whiskey. Literflaska.
Fulla glas,
Nu gjorde Gary en spinning och jordsandsgatan en krater.Mustangen vrålade,snurrade runt, runt,
Jag såg en chans, när min plågoande girigt tömda bouron glas nr 3,
Jag pekade på en enkel meat loaf - köttfärslimpa -i den restaurang som är en kedja
ännu denna dag i USA. Mjölkbaren var det svenska namnet.
Jag tog över ratten; Hittade matstället ngot kvarter i rikting Mary´s Motel; JAg såg skylten blinka en kiometer bort. "Vacation"---lågsäsong i norra Florida.
Gary satt och klunkade ett fjärde glas burbon whiskey.Jag var snabb i vändningarna. "Just a minute!" hojtade jag för att förvilla honom. Hann se hur han
petade in en ny skiva:"Black is black" med Alma Logan.
Sedan såg mig aldrig om.

Vid receptionen stod Mary vinkande med en nyckel till rum 2.
- Du får tre nätter för en.
Spring och lås om dig och håll tyst.

Bilder som toner till texten.


Thorwald